Teklan

jag önskar att det aldrig blivit så här. det var aldrig meningen.vi älskade ju varandra? du var mitt allt, mitt hjärta hade du i din hand. det vet du också.
du har det fortfarande. och det gör så jävla helvetes ont. varför kan jag inte bara glömma och gå vidare?
jag ältar allting om och om igen dag efter dag. vet du hur ont det gör att du inte ens kan prata med mig?
det knyter sig i magen varje gång jag ser dig. allt spelas upp framför ögonen på mig igen. som en dålig film utan hollywoodslut. allt jag ville ha var dig. det har jag vetat hela tiden. jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde.
men jag vet att jag ångrar det, varje dag. jag vill lägga mig ner och bara skrika rakt ut, göra illa mig själv. när jag tänker på vad jag har förlorat. genom dumhet och uppgivenhet. varför tog vi varandra för givet?  hela kroppen skriker "jag vill inte" men ändå är det så här?
om du bara gav mig en enda chans att bevisa att jag ångrar mig. jag skulle ge allt för den där sista kramen.
ett enda litet hej, hur mår du? eller nästan vad fan som helst. vi hittade tillbaka till varandra en gång innan. jag kan inte släppa tanken på att vi kan göra det igen. jag vill inte sluta hoppas. jag tror jag dör då. för det hoppet är allt jag lever för just nu. hoppet att du en dag ska älska mig igen, som du gjorde i början. som Vi gjorde i början.
jag älskar dig.
förlåt.