fucking jävla ångest
Spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas, att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej...
Ingen ingen ingen hör.
/kent
Jag vill heller inte att någon ska höra. Men samtidigt så vill jag.
Men det spelar ändå inhen roll. För hur jag än försöker förklara så är det ingen som förstår. Det kan jag också förstå, för det är inte lätt att förklara för någon som inte upplevt det själv.
Just nu känner jag mig bara smutsig.Jag skulle vilja duscha hundra gånger men jag vet att det ändå inte hjälper ett jävla skit. Känner mig värdelös och totalt jävla bortkastad. Varför lever jag? Just nu känner jag mig bara som en börda för hela jävla världen. Passar inte in någonstans. Fast jag försöker. Det blir bara fel. Vill bara försvinna, någonstans där jag inte kan göra någon illa. Där jag inte kan vara jobbig och bara fel. Missplaced-Misfit-Mellancolie. Allt är bara fel. Känns som om jag tränger mig in i allas liv, för att överleva själv.
Förlåt.
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas, att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej...
Ingen ingen ingen hör.
/kent
Jag vill heller inte att någon ska höra. Men samtidigt så vill jag.
Men det spelar ändå inhen roll. För hur jag än försöker förklara så är det ingen som förstår. Det kan jag också förstå, för det är inte lätt att förklara för någon som inte upplevt det själv.
Just nu känner jag mig bara smutsig.Jag skulle vilja duscha hundra gånger men jag vet att det ändå inte hjälper ett jävla skit. Känner mig värdelös och totalt jävla bortkastad. Varför lever jag? Just nu känner jag mig bara som en börda för hela jävla världen. Passar inte in någonstans. Fast jag försöker. Det blir bara fel. Vill bara försvinna, någonstans där jag inte kan göra någon illa. Där jag inte kan vara jobbig och bara fel. Missplaced-Misfit-Mellancolie. Allt är bara fel. Känns som om jag tränger mig in i allas liv, för att överleva själv.
Förlåt.
Måndag
Upp och jobba snart. Jag försöker sova men jag kan inte. Vågar inte, vill inte.
Varför kan du inte bara lämna mig ifred? Jag har sagt allt jag velat säga, det finns inget mer.
Det spelar ingen roll hur mycket du hotar. Blir så jävla ledsen när du häver ur dig sånt där skit, som du vet innerst inne inte är ett dugg sanning. Och att du ger dig på min familj? det käraste jag har? Hur tänker du? Att jag ska tycka om dig mer då? Att jag ska vilja ha dig tillbaka? Dom känslor jag hade för dig försvann ganska omgående när du började med ditt jävla sätt du har. Nu känner jag bara avsmak. Mår illa när jag tänker på dig. Vill bara att du ska försvinna ur mitt liv som om du aldrig funnits. Du kan inte tvinga mig till något, fast du verkar tro det. Du äger inte mig och har aldrig gjort det. Så satans låg är du, blandar in människor som inte har ett skit med det att göra för att försöka få reda på hur jag känner? Jag har talat om det för dig en miljon gånger men du vägrar ju förstå. Du tror fortfarande att du kan övertala mig att tycka om dig. Men det går fan inte den här gången. Jag är trött på att du alltid får mig att må skit över något jag egentligen inte gjort något fel i. Trött på att du trycker ner mig och talar om för mig vad jag vill, tycker och känner. Jag är färdig med det nu. Du finns inte för mig längre.
tack raringar, ni betyder. <3
Varför kan du inte bara lämna mig ifred? Jag har sagt allt jag velat säga, det finns inget mer.
Det spelar ingen roll hur mycket du hotar. Blir så jävla ledsen när du häver ur dig sånt där skit, som du vet innerst inne inte är ett dugg sanning. Och att du ger dig på min familj? det käraste jag har? Hur tänker du? Att jag ska tycka om dig mer då? Att jag ska vilja ha dig tillbaka? Dom känslor jag hade för dig försvann ganska omgående när du började med ditt jävla sätt du har. Nu känner jag bara avsmak. Mår illa när jag tänker på dig. Vill bara att du ska försvinna ur mitt liv som om du aldrig funnits. Du kan inte tvinga mig till något, fast du verkar tro det. Du äger inte mig och har aldrig gjort det. Så satans låg är du, blandar in människor som inte har ett skit med det att göra för att försöka få reda på hur jag känner? Jag har talat om det för dig en miljon gånger men du vägrar ju förstå. Du tror fortfarande att du kan övertala mig att tycka om dig. Men det går fan inte den här gången. Jag är trött på att du alltid får mig att må skit över något jag egentligen inte gjort något fel i. Trött på att du trycker ner mig och talar om för mig vad jag vill, tycker och känner. Jag är färdig med det nu. Du finns inte för mig längre.
tack raringar, ni betyder. <3
