Måndag

Upp och jobba snart. Jag försöker sova men jag kan inte. Vågar inte, vill inte.
Varför kan du inte bara lämna mig ifred? Jag har sagt allt jag velat säga, det finns inget mer.
Det spelar ingen roll hur mycket du hotar. Blir så jävla ledsen när du häver ur dig sånt där skit, som du vet innerst inne inte är ett dugg sanning. Och att du ger dig på min familj? det käraste jag har? Hur tänker du? Att jag ska tycka om dig mer då? Att jag ska vilja ha dig tillbaka? Dom känslor jag hade för dig försvann ganska omgående när du började med ditt jävla sätt du har. Nu känner jag bara avsmak. Mår illa när jag tänker på dig. Vill bara att du ska försvinna ur mitt liv som om du aldrig funnits. Du kan inte tvinga mig till något, fast du verkar tro det. Du äger inte mig och har aldrig gjort det.  Så satans låg är du, blandar in människor som inte har ett skit med det att göra för att försöka få reda på hur jag känner? Jag har talat om det för dig en miljon gånger men du vägrar ju förstå. Du tror fortfarande att du kan övertala mig att tycka om dig. Men det går fan inte den här gången. Jag är trött på att du alltid får mig att må skit över något jag egentligen inte gjort något fel i. Trött på att du trycker ner mig och talar om för mig vad jag vill, tycker och känner. Jag är färdig med det nu. Du finns inte för mig längre.


tack raringar, ni betyder. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0