söndag.

Ledsamheten sitter som en stor tung klump i bröstet. Allt känns bara skit just nu, helst av allt skulle jag bara vilja ligga hemma i sängen ett par dagar och bara grina. Det har helt enkelt blivit för mycket. till slut.
Men jag vet att det inte går. I morgon är det bara att gå upp och klistra ett leende på läpparna. Ett sånt där falskt "jag mår bra" leende. Ett sånt som alla vill se. Ett sånt som folk som frågar hur man mår vill ha till svar.
Det är många som ställer frågan, men det är nog ingen som har tid eller lust att lyssna till svaret. Så därför håller man käften, för man vet.

RSS 2.0