Underbart

väder! men det har väl inte undgått någon kan jag tänka mig? Har hunnit med en massa saker på förmiddagen somvar viktiga, dock inte nödvändigtvis roliga. Blev en havlång promenad meddoggen och nu vankas råstekt potatis med lövbiff och beasås. Efter det blir det jobb, hoppas att mina badkarstvättade arbetskläder hinner torka bara...

Nej

Jag orkar inte mer. Jag tänker inte försöka längre. Det får vara slut nu. Slut på att ge av sig själv hela tiden och aldrig få något tillbaka. Att duga när man har problem, för att sedan försvinna när det går bra igen bara för att återvända när det går åt helvete. Jag ger inte av mig själv för att jag gillar att bli behandlad som skit. Jag ger av mig själv för att jag bryr mig och dumt nog förväntar jag mig samma tillbaka.
Nej vet ni vad, far åt helvete med er.



I'm forever keeping my angels close.

VOFF VOFF GRRRRRRRR!

Hände en ganska kul grej häromdagen, var ute och gick med doggen då vi möter en liten tant med en ganska liten hund (iaf på höjden).. våra hundar får hälsa och jag utbrister, kanske lite klumpigt "vilken liten tjockis" detta var Inte populärt, tanten fräser tillbaka att hennes hund minsann inte alls är tjock. Sen var det slutlekt..;P
Dock var hennes hund fet, detta faktum var helt ofrånkomligt och jag tror nog att hon innerst inne är fullt medveten om detta, då kan man fråga sig "varför gör hon inget"? Jag har hört många bortförklaringar genomåren "men han är ju så sööt när han är lite rund" är väl den vanligaste.. söt, ja men är han lycklig? En hund i det fria är inte fet, snarare åt det andra hållet. Hunden är ett rovdjur, precis som vargen. Ingen av dom är skapta till att äta 2 ordentliga mål om dagen + diverse "mellanmål" i form av brödkanter,godisbitar och annat  skit  som slinker oss ur händerna. Om man tänker efter är det helt galet hur vi matar våra djur i förhållande till motionen vi ger dom. Ett djuri frihet strövar större delen av sitt liv, våra är instängda. Hur mycket vi än aktiverar våra hundar kommer vi aldrig upp i den mängd dom är skapta för. Min åsikt är att människor som göder sina hundar misshandlar dom, det är inte på något vis "snällt" att låta dom trycka i sig middagsresterna, hunden skiter fullständigt i det du tycker är "snällt" den äter det du ger den och lägger inte någon vikt i själva handlingen. Det enda du ger din hund är hälsoproblem,njurarna pajar pga allt salt du har i maten,njursten och urinsten tex. hjärtat får jobba hårdare, leder, höfter och ligament är inte gjorda för någon övervikt, det som händer är att du i stort sett sakta men säkert matar din hund mot en tidig död. Det är ren fakta. Något annat som irriterar mig är dessa undanflykter.."min hund  tycker inte om att gå långa promenader" "han tycker inte om regn" "hon fryser så på vintern" BULLSHIT! det är DU och BARA du som är orsaken till att hunden har anammat dessa "beteenden" det finns kläder både till dig och hunden om det är kylaeller regn somär orsaken,det finns INGA undanflykterför att inte motionera sin hund, så länge du inte har det svart på vitt från veterinär att hunden ska ta det lugnt så är det bara du själv som är fet och lat. Skulle du göra samma sak mot ditt barn? "h*n är såå söt när h*n är rund,det göör inget att h*n inte kan leka som dom andra barnen, för h*n är ju söt" Näe fysjutton. Folk som beter sig på detta viset är inget annat än själviska, ni kan ju försöka intala er att ni är djurvänner och snälla mot era djur men saken är den att ni kan lura er själv hur mycket ni vill för ni kunde inte ha mer fel.
Min hund skulle ni säkert kalla undernärd, newsflash! Konturerna av revbenen SKA skymta och framförallt, man ska utan att behöva trycka in halva näven i sidan på hunden kunna känna dom. Man ska kunna se definitionerna av hundens muskler, buken ska vara lätt uppdragen. En hund ska vara strömlinjeformad, inte se ut som att den har svalt en jävla badboll. Jag ska inte sticka under stol med att han får smaka från bordet ibland, och blir det en potatis över kan han få den i matskålen. Men då blir det mindre torrfoder den dagen helt enkelt. Ser jag att min hund börjar lägga på sig/fallaur så reglerar jag fodergivan och tar ett par extra prommenader tills jag ser att vikten och hullet återgår till det normala. En hund är lika lite robot somvi är, ibland krävs det mer och ibland mindre. Vet jag att min hund inte kommer få röra på sig lika mycket som vanligt en period (tex när vi seglade en vecka) så drar jag ju självklart ner på maten, hunden har ingen nytta av energi om den inte kan göra av med den. Dels blir det ju bara fett av den, och en hund som sitter på en massa energi som den inte  får utlopp för blir stressad, mår dåligt och blir allmänt jävla asjobbig. En situation som varken du eller hunden vinner på.
Så, nu tror jag att jag har bajsat ur mig tillräckligt för den här gången. Dock är detta ett ämne som upprör mig och det är inte alls endast förekommande i hundvärlden tyvär. Även hästar och katter är tragiskt nog lidande av åkomman "oförståndig ägare".  Finns säker en hel hög "hundälskare" som kommer slita sitt hår i ilska nu, men det ger jag blanka fasen i förstår ni! SLUTA FÖRMÄNSKLIGA ERA DJUR!

Glad hund
Promenix med Tirrelirr
Yes im cool
Fina Ilsen
Älskelipälsk

ibland

Sker det saker i livet som gör att allt ställs på ända. Som gör att man ser livet på ett helt annat sätt. Som får en att uppskatta det man har och inte längta efter det man saknar. I tisdags natt hände just en sådan sak. Ett hus brann ner till grunden, ett hem utplånades totalt. Att gå och lägga sig och vakna ett par ynka timmar senare,för att i panik få fly för sina liv, att förlora allt inom loppet av ett par minuter. Att äga det man har på sig,inget mer. Att se på när ens barndom,trygghet,liv och hem förintas av lågorna. Det går inte ens att föreställa sig hur det känns, det är för stort att ens kunna greppa, om man inte har varit med om det själv.
Känslan av maktlöshet känns som ett berg i bröstet. Man vill hjälpa,men med vad? allt man gör känns så litet i jämförelse med vad dom har förlorat. Man vill bara kunna ta det onda och kasta det så långt bort det bara går. Man vill bara krama och säga "allt kommer att bli bra" och allt kommer med säkerhet bli bra. Men inte imorgon, inte nästa vecka kanske inte ens om ett år. Men det kommer att bli bra igen. Dom lever och dom har varandra. I slutändan är det ändå det som räknas. Dom överlevde. All kärlek till er kusselussfamiljen, ni finns i tankarna konstant och jag hoppas att ni vet att det bara är att lyfta luren. 

RSS 2.0