ibland
Sker det saker i livet som gör att allt ställs på ända. Som gör att man ser livet på ett helt annat sätt. Som får en att uppskatta det man har och inte längta efter det man saknar. I tisdags natt hände just en sådan sak. Ett hus brann ner till grunden, ett hem utplånades totalt. Att gå och lägga sig och vakna ett par ynka timmar senare,för att i panik få fly för sina liv, att förlora allt inom loppet av ett par minuter. Att äga det man har på sig,inget mer. Att se på när ens barndom,trygghet,liv och hem förintas av lågorna. Det går inte ens att föreställa sig hur det känns, det är för stort att ens kunna greppa, om man inte har varit med om det själv.
Känslan av maktlöshet känns som ett berg i bröstet. Man vill hjälpa,men med vad? allt man gör känns så litet i jämförelse med vad dom har förlorat. Man vill bara kunna ta det onda och kasta det så långt bort det bara går. Man vill bara krama och säga "allt kommer att bli bra" och allt kommer med säkerhet bli bra. Men inte imorgon, inte nästa vecka kanske inte ens om ett år. Men det kommer att bli bra igen. Dom lever och dom har varandra. I slutändan är det ändå det som räknas. Dom överlevde. All kärlek till er kusselussfamiljen, ni finns i tankarna konstant och jag hoppas att ni vet att det bara är att lyfta luren. ♥
Kommentarer
Trackback
