fucking jävla ångest

Spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas, att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej...
Ingen ingen ingen hör.
/kent


Jag vill heller inte att någon ska höra. Men samtidigt så vill jag.
Men det spelar ändå inhen roll. För hur jag än försöker förklara så är det ingen som förstår. Det kan jag också förstå, för det är inte lätt att förklara för någon som inte upplevt det själv.
Just nu känner jag mig bara smutsig.Jag skulle vilja duscha hundra gånger men jag vet att det ändå inte hjälper ett jävla skit. Känner mig värdelös och totalt jävla bortkastad. Varför lever jag? Just nu känner jag mig bara som en börda för hela jävla världen. Passar inte in någonstans. Fast jag försöker. Det blir bara fel. Vill bara försvinna, någonstans där jag inte kan göra någon illa. Där jag inte kan vara jobbig och bara fel. Missplaced-Misfit-Mellancolie. Allt är bara fel. Känns som om jag tränger mig in i allas liv, för att överleva själv.
Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0