Teklan

är vovven hemma. Som vi har längtat! och inte utan anledning har det visat sig.
Trevligare valp har jag nog aldrig träffat. Lugn, sansad, förståndig och det bästa av allt, han tuggar inte på något!
Går snällt i koppel fast han aldrig gjort det förut, sitta på kommando lärde han sig nästan själv. Helt enkelt en enkel liten hund. Om man nu kan kalla en 16v valp på 20kg för liten ;P
Allt är väldigt nytt och spännande om än lite läskigt. Jag skulle inte bli förvånad om han får skrapsår på nosen snart, så mycket som den går i backen.
Kissie och vovven blev kompisar på en gång, inga problem där heller. Helt otroligt, nästan för bra för att vara sant. Blir han ett monster när han blir stor månntro?