uppslupenhet.

Ensam igen, för 2v denna gång. Jag vill kräkas lite varje gång du åker.
Idag var det ett snabbt hejdå, lika bra det annars hade tårarna sprutat.
Det gör dom ju ändå, men jag slapp visa det för dig.
Min mormor är döende. Hon har ett år på sin höjd kvar att leva. Jag lever i förnekelse. Jag låtsas inte om.
Min ommo har inte cancer och hon kommer inte dö. Aldrig någonsin.
Medicinerna jag äter nu spär på min ångest, jag har hjärtklappning och tryck över bröstet konstant.
Det känns som att hela världen ligger på mitt bröst när jag andas.
År 2010 kommer bli ett emotionellt helvete.

Kommentarer
Postat av: Ellen

Stackare, vet hur det känns, fast ändå inte kanske eftersom man säkert känner olika, men kan tänka mig hur det känns..



jobbigt att vara ensam hemma :/

Min mormor dog för några år sen i cancer.. :(



Inte för jag känner dig så bra, men om du vill prata eller nåt så säg till.. :)

2010-05-04 @ 22:38:51
URL: http://elarn.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0